Asylbyrån - med inspiration från en kvinna på flykt.


Vanaema Aino (farmor Aino på estniska) är en människa som betytt mycket för mig och som också varit en inspirationskälla till Asylbyråns start. Hon flydde med sin mamma undan Sovjetunionens ockupation av Estland. Ville till Sverige, men båtarna var fulla. Kom till ett nazistyrt, och så småningom krigshärjat, Tyskland. Satt i koncentrationsläger vid gränsen till Polen, medan hennes pappa försvann i Sibirien. Hon kom slutligen till Sverige med sin 11-åriga son (min pappa) på familjeanknytning till en svensk affärsman. De första åren i Sverige förföljdes och hotades hon av den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB. Jag minns hur hon ibland vaknade skrikandes på nätterna i sviterna från mardrömmar präglade av hennes trauman från ett tidigare liv på flykt undan förföljelse.

Trots det som Aino gått igenom så var hon alltid positiv och väldigt omtänksam som människa, med ett starkt driv att hjälpa och värna utsatta – både djur och människor. Under min uppväxt var jag med henne när hon samlade kläder och förnödenheter till fattiga i Estland. Vi smugglade in förbjudna föremål, såsom LP-skivor av västerländska artister, genom den beväpnade tullen på våra resor in i landet. Aino reste också jorden runt med sin estniska kör, för att uppmärksamma världen på ockupationen av hennes hemland. På 1980-talet stod jag och Aino sida vid sida för att protestera mot den totalitära sovjetiska regimen vid de så kallade måndagsmötena på Norrmalmstorg. Aino var optimist till sin natur och trodde på människans möjlighet att göra skillnad.

Asylbyrån är på sätt och vis arvet av Ainos livsverk att hjälpa utsatta på flykt, men med juridiken som verktyg. Jag är så oerhört glad att ha ett grymt team med mig på denna resa – skickliga människorättsjurister med samma driv som jag. Att få berätta för en människa att vi lyckats, att hen nu får stanna och kan blicka framåt och skapa sig ett liv här i Sverige i trygghet och frihet, det är vad vi kämpar för.

Karin Gyllenring,
Advokat och grundare av Asylbyrån år 2006